Glimtar från Koftefesten 2016, Lindesnes

Hemkommen igen efter en fantastisk Koftefest vid Norges sydspets och samvaro med drygt 160 glada stickare! Ja, denna helgen har varit riktigt inspirerande och jag har fått många nya stickande vänner.

Vi bodde flott på Lindesnes havhotell med en fantastisk utsikt och vackra ljusa lokaler.

Fönster från golv till tak! Utsikt från sängen, fredag morgon!

Egentligen började festen på fredagen men Lena från Göteborg o jag gav oss av redan på torsdag morgon och tillbringade resdagen med besök i så många garnaffärer som bara var möjligt längs vägen. Stopp blev det i Larvik, Porsgrunn, Brokelandshöien och i Arendal. Sedan stängde de för dagen (17.00). Det kan konstateras att garnaffärerna generellt är välsorterade och vi fick klämt på såväl gamla välkända som, för oss, nya kvalitéer! Fredagsmorgonen inledde vi med en tur ut till Lindesnes fyr och Norges sydligaste spets, därefter till Kristiansand och Mandal för att få med oss garnaffärerna även där och köpt lite till!

 

Under fredagskvällen hade vi en fantastisk uppvisning av koftorna i Koftefestboken och Vanja Blix Langsrud och Tone Loeng berättade lite bakgrund till varje kofta. Vi stickade och hade så "morsomt". 

Välkomsttal, men jag fick visst bara med ryggtavlorna!

Lördagen var vikt för heldagsbesök på Sjölingstads ulldvarefabrikk. Det var intressant. Utställning med gamla koftor och försäljning av garn, intressanta föredrag av t.ex Annemor Sundbö & Tone Loeng, lunch och rundvandring i fabriken.

En otroligt vacker ullpläd på gång!

En av deltagarna, Berit Roppestad Gregersen, kom i Sydkoster!!! Det är verkligen en speciell och glädjande upplevelse att se sin egen design på någon annan!

Här stickades överallt och det var en fröjd för ögat att bara sitta och titta på alla fina koftor som passerade förbi, ja, nästan som en modevisning som varade i flera dagar! Här några axplock.

 

Söndag var det stickcafé ute vid fyren men vi hade färjetid att passa i Sandefjord och valde en tidig avfärd. Av bilderna på nätet kan konstateras att de som deltog var nöjda!

Koftefesten 2017 blir i Drammen den 21-23 april och har du möjlighet att delta, gör det! Det är så trevligt och kontaktskapande! 

Om du inte redan är med, gå gärna med i Koftegruppa på Facebook, förutom att det är en guldgruva om man är intresserad av gamla norska "oppskrifter" (finns i deras bild och filarkiv) kommer Vanja att lägga ut mer information om nästa års Koftefest där. 

Klippkant med duchess!

Att sticka på rundsticka är min passion! Allra helst stickar jag koftor och då uppifrån och ner. Fördelarna är många, monteringsarbetet blir minimalt. Men framkanten måste klippas upp och för det momentet finns flera olika metoder. Först nämner jag två gamla beprövade sätt som många har visat och beskrivit tidigare, sedan kommer en beskrivning på hur jag har gjort lite annorlunda.

Ett användbart sätt som fungerar utmärkt i 100% ull (utan superwashbehandling) är att virka smygmaskor längs kanterna för att låsa varven, därefter klipps koftan upp och kanterna viks in och nästst fast. På norska kallas klippkanterna "sårkanter", det tycker jag är en passande benämning då de kan se ganska trassliga ut.

När jag stickar i alpakka, merino eller ull som inte binder sig/filtar sig, använder jag den välbeprövade metoden symaskin med 3-stegs zigzag! Därefter viker jag in kanten och näster fast den. Alternativt kan ett band sys fast över klippkanten. Men de vackra dekorationsbanden är ofta lite tjockare och när de väl är på plats kan koftan upplevas som lite bulsig just över klippkanten och om man har otur, kan detta synas från framsidan när koftan är knäppt. 

Det jag testat nu är att använda satin-/satäng- eller duchesseband, ibland även kallade blanka snedremsor, för att täcka över klippkanterna. De som är så där härligt hala och kan uppfattas som lite kalla när man tar på dem!

Bandet viker jag runt klippkanten och näster fast på båda sidor. En bonuseffekt med satängbanden är att de glider lätt mot tröjan eller blusen man har under! 

Så här ser det ut på avig- respektive rätsidorna: 

Här fick halsringningen band av bara farten. Koftan är stickad i merino som gärna töjer sig och bandet hjälper till att hålla halsringningen i den storlek som var tänkt från början.

Så här har jag gjort:

Framkanterna stickas först, zig-zagen sys, därefter klipps koftan upp, tvättas och våtspänns/blockas efter de mått den ska ha när den är torr. Ja, jag tvättar koftor med symaskinsydda sömmar innan de är helt färdigmonterade. Min uppfattning är att resultatet blir bättre och det går att få riktigt släta framkanter och de är i rätt längd i relation till framstyckenas längd. Framkanterna drar inte ihop framstyckena vertikalt utan måttet blir så som jag vill ha det. 

1. Här viks snedremsan ut och rätsidan vänds nedåt, mellan framkanten och klippkanten.

2. Första sömmen sys

3. Första sömmen är sydd, (den som är mot framkanten), bandet vänds runt själva klippkanten

4. Här näster jag fast bandet på insidan av klippmaskorna, inte i koftans framstycke

Så här ser det ut när det är klart!

Här syns svängen vid halsen, bandet tas inte av utan man viker det och låter det följa med. Lite trixit är det men snedremsorna är ganska tillåtande!

Vill man nörda till det lite extra kan duchessbanden sättas runt ärmöppningarna också, om det är en kofta som stickats nerifrån och upp i ett stycke och sedan klippts upp för ärmarna.

Nu blir det packning för i morgon bär det av till Mandal i Norge och Koftefesten 2016! Det ska bli riktigt kul och jag återkommer med rapport i nästa vecka!

  

Stickmarkör -> kulramsmarkör

Veckans tips för mig, scrollade jag förbi i något socialt media. Tyvärr hittar jag inte inlägget igen men dyker det upp kommer tipsgivarens namn presenteras här! Kanske är tipset allmänt vedertaget men för mig var det nytt.

Det handlar om hur man på ett enkelt sätt kan hålla ordning på antal varv mellan ökningarna/minskningarna i stickningen, t.ex. på undersidan av ärmar. 

"Verktyget" är en enkel stickmarkör som används som en kulramsmarkör, d.v.s den flyttas ett steg åt vänster för varje gång (varv) man stickar förbi markören. 

 1v har stickats efter ökningen

6 varv avklarade och på min ärm är det dags för nästa ökning!

Att hålla ordning på antal varv är i sig inte speciellt svårt. Tidigare har jag satt en markör vid varje ökning/minskning men "kulramsmetoden" (min benämning) gör det enklare att få en snabb överblick när det är dags för nästa ökning/minskning under tiden man stickar. 

Visst är det härligt att lära sig nytt och allt som kan förenkla tillvaron vid stickning är speciellt välkommet!

Stickning och handleder

Det här inlägget har hamnat här på grund av min okunskap om att lägga in videoklipp på facebook. 

Filmerna ingår i ett svar på frågan hur kan man sticka för att minimera värk i handleder men sticksättet jag beskriver kan fungera även för de som har känningar från armbågar och axlar. De hänger ju liksom ihop!

För 15 år sedan bröt jag handleden. Underarm och hand var gipsade under en längre tidsperiod än vad som kan räknas som uthärdligt för en inbiten stickare. Följden blev att jag försökte komma runt problemet och började sticka på sättet jag visar i första klippet där jag stickar slätstickning fram och tillbaka. Det tar lite längre tid men resultatet blev lika bra.  

Andra filmklippet visar hur jag stickar räta maskor på rundsticka med minimala handrörelser (och hur jag skyddar höger pekfingertopp från stickskador). Detta är det sticksätt jag föredrar och använder mest.

Vad jag glömmer säga och visa i filmerna är att det är bra att hålla armbågarna så nära kroppen som möjligt (utan att spänna sig) och att underarmarna ska ha stöd. Jag stickar oftast sittandes i en fåtölj med hög rygg, minimal nackkudde och med armstöd i en höjd som gör att jag inte höjer axlarna när underarmarna vilar på dem. 
Får man inte till det kan en kudde under vardera armbåge/underarm fungera bra det också. Det ska vara bekvämt när man stickar! Men viktigast är att man känner efter och är ärlig. Gör det ont är det dags att avbryta och göra något annat en stund.

Här har ljudet försvunnit men filmen inleds med att jag stickar några aviga maskor där pekfingertråden fångas lite annorlunda. På det räta varvet hänger maskbågarna åt andra hållet än som är vanligt och man får fånga maskan som ska stickas rät i den bakre maskbågen, och låta den glida av!

I denna filmen försöker jag förklara hur maskorna matas fram på stickan genom att man tar tag med tumme och pekfinger om vänster stickas topp och håller emot samtidigt som maskorna som står på tur att stickas matas fram med vänster hand. När man stickar hjälper man maska efter maska att glida av på vanligt sätt men med så små rörelser som möjligt.

När jag nu ändå är inne på det där med stickteknik vill jag lägga till att det är en fördel om rundstickan är helt rak i hela metalldelen och att kabeln är riktigt mjuk. Äldre rundstickor har oftast en böj strax innan kabeln börjar och plastkablarna har ofta en egen vilja som går ut på att så mycket som möjligt behålla sitt krusidull. 

I mitt tycke är långa rundstickor, minst 80 men gärna 100cm långa att föredra för att få till rejäla "loopar" vid Magic Loop, som för övrigt är det sticksätt jag använder så ofta det bara är möjligt, ja även när jag stickar fingrarna på fingervantar!

Påsksprudla och Vårflora

Äntligen står våren för dörren och påsken närmar sig!

Vad är då mer passande att pynta med än färgglada påskkärringar eller som jag valt att kalla dem, påskladies?!

Under stickcaféerna i Ljungskile har diverse påskpynt producerats de senaste åren. Vi håller till på Café Flora. Därav namnet på den ena påskladyn och granne med caféet ligger kläd- och inredningsbutiken Sprudla som fått ge namn åt den andra.

Beskrivningen har anpassats till stickare med varierande förkunskaper och min förhoppning har varit att den ska förmedla lite tips, f a till den som inte är en alltför avancerad stickare! 

Beskrivningen innehåller en enklare lady, Påsksprudla

och en lite mer avancerad lady med namnet Vårflora.

Flora har en kant längst ner på klänningen med en lettisk fläta och en spetsunderkjol.

 (lite suddig bild ser jag ;-) )

Runt midjan har en lite annorlunda teknik använts som kallas estnisk kedja. Här hamnar maskorna på tvärs jämfört med resten av stickningen och det ger en trevlig detalj samtidigt som man kan prova på tekniken. Tänk bara på att spänna garnet!

I beskrivningen finns också ett annorlunda sätt att sticka ett slätstickat knapphål på. Det är en vidareutveckling av att sticka knapphål över ett varv så det blir snyggt både i över- och underkant på rätsidan. Denna del är lite knepig att beskriva i text och kanske lägger jag upp en video framöver för att beskriva just det fiffiga med knapphålet lite tydligare. 

Stickor 4 eller 4,5mm och garn i grovleken "Bulky". Jag har använt Sandnes Fritidsgarn och Viking Hobbygarn. Alternativ är att ta 2-trådigt ullgarn dubbelt eller det garn som finns i restgarnskorgen.

Hatt, klänning, ben och ärmar kan kombineras fritt och efter önskad svårighetsgrad. Det är bara att låta fantasin flöda! Utöver garn till klänning och hatt behövs lite garn i ansiktsfärg, valfri hårfärg och om man vill göra en spetsunderkjol behövs några meter tunt vitt garn. Därtill lite fyllning/stoppning till huvudet (jag köpte en kudde på Ikea för 7kr och den räcker till fler huvud än jag kommer att sticka!), stark tråd, pärlor till eventuella halsband och blompinne om ladyn ska ha en kvast!   

Här är länken till beskrivningen som laddas ner gratis från Ravelry Om du skriver ut den på papper går det utmärkt att skriva ut 2 sidor/ark, textstorleken är väl tilltagen! 

Lycka till 

& 

Glad Påsk!

Bohusstjärnan

Smygtitt på "Bohusstjärnan" och "Bohusrutan"

Inspirationen till de nya koftorna kom när jag bläddrade bland gamla beskrivningar och fann ett häfte (eller två!) med spetsdukar. 

Nostalgin svepte över mig, och plötsligt var jag tillbaka i sent 60-tal. Fina virkade dukar och väskor med just Bohusstjärnan passerade förbi i minnesrevyn! 

Vi hade nyligen flyttat till Bohuslän och jag tyckte det var lite speciellt att stjärnan hette just Bohusstjärnan. Dukarna var mycket populära, åtminstone hemma hos oss och i mina föräldrars bekantskapskrets. Ett speciellt minne var att mammas kompis Annika hade en virkad väska av lite större modell. Den hade bambuhandtag och virkade Bohusstjärnor i mattvarp, fodret var i tidstypiskt mörkbrunt tyg och jag tyckte den var urläcker! 

Önskan blev att virka en sådan väska, en med riktigt solgult foder inuti. Av flera anledningar blev det aldrig någon virkad väska med Bohusstjärnor. Projektet var stort med tanke på att jag mest virkat till lyckotrollen innan. Troligtvis var mattvarpen ganska hård att virka med men största anledningen var säkert att jag tröttnade. Det blev i alla fall såpass många stjärnor att det räckte till en liten duk som låg under den gula skrivbordslampan på mitt brunbetsade skrivbord. Vid tillfälle får jag ta mig en till och se om den möjligtvis finns kvar hemma hos mor Evy.

Mönsternostalgin ledde till att jag fick en idé om att det borde gå att sticka en Bohusstjärna eller Bohusruta (den har olika namn i äldre beskrivningar, trots att det är exakt samma virkade ruta). Efter diverse räknande och provstickande blev resultatet som jag tänkt mig och koftan, som heter "Bohusrutan", tog form. 

När "Bohusrutan" väl var klar såg jag att det fanns en vacker stjärna mellan rutorna. Den stjärnan filade jag på lite till och det blev grunden till koftan med runt ok som fått namnet "Bohusstjärnan". 
Tittar man noga syns "orginalrutan" mellan stjärnorna även på denna kofta!

BOHUSSTJÄRNAN           BOHUSRUTAN

Beskrivningarna är på gång men än återstår en hel del korrektur. Jag lägger en blänkare här på bloggen när de är klara!

Bryggsegling & stickning

Bryggsegling med Hurtigruten

Så hände det som aldrig händer. Norrmännen säger: Ska man skicka något och verkligen veta att det kommer fram är Hurtigruten det enda rätta.

Men se motortrubbel, som var större än rederiet från början förutsåg, gjorde att en fullbelagd båt låg vid kaj i Bergen i tre dagar. Japaner, Tyskar, Kanadensare, Amerikaner och knappt 50 glada "strikkedamer" (ja det var inte en enda man med i vår grupp) levde och bodde flott på Finnmarken.

Avfärden flyttades fram några timmar i taget men på dag två meddelade Hurtigruten att de dessvärre måste ställa in turen. De skulle ordna och betala flyg hem och samtliga resenärer får alla pengar tillbaka, alternativet som erbjöds var att vänta in nästa båt och förskjuta resan. Jag valde att åka hem då workshopparna, studiebesöken och föredragen ombord var en del av det jag ville ha med mig och de skulle inte genomföras på den senare turen. Resebyrån Reisecompaniet lovade ordna en ny stickresa till hösten så nu har jag den att se fram emot istället. Länk till resebyrån (De har andra stickresor för den som är intresserad, bl a en till Färöarna och en till Island i april).

Hillesvåg
Under väntetiden fixade Hurtigruten en specialutflykt till Hillesvåg ullvarefabrikk för oss strikkedamer, det blev ett uppskattat inslag. Länk till deras hemsida.

Här fick vi höra om historiken kring företaget som funnits i fyra generationer och en guidad tur runt hela fabriken. Allt från ullsortering, till kardning, spinning och färgning, det var intressant. Besöket avslutades i deras garnbutik och det var inte fel det heller! Tvåtrådig ull och lite annat fint garn fick följa med!

Kardflor

Förgarn

Färgning

Manuell knytning och "snoing" till härvor

Del av torkrummet

Kontrollstation, oreda i härvan eller mer än en (synlig) knut och härvan sorterades bort och såldes billigt.

Lite av garnlagret.

Hemresan

Det visade sig att tre av resenärerna i vår grupp själva driver garnaffärer på olika plaster i Norge. En är Angela och hon har butik i Gressvik, som ligger strax utanför Fredrikstad. På hemväg från Oslo gjorde Lena (mitt nyfunna resesällskap!) och jag en liten extrasväng in om hennes butik Flamingo garn & hobby och det var väl värt besväret. Vilken garnaffär, ett riktigt brett utbud, den butiken kan jag rekommendera! Det blev mer norskt garn bl a från Rauma (det var tur då studiebesöket på Raumafabriken aldrig blev av). Länk till butiken Flamingogarn.

Om jag summerar fyra dagar i Norge är jag mycket nöjd. Med mig hem har jag norskt garn, jag har haft nöjet och träffat flera nya stickvänner, bryggseglat i Bergen ombord på ett riktigt fint skepp med fantastiskt god mat och en synnerligen lyxig koj! Ändå har jag pengar kvar att spendera på en ny tripp!

Men nu blir det stickning, två nya koftor är på gång (smygtitt kommer snart)!